Tårarna bara rinner och det enda man vill är att ringa dig och be om förlåtelse hundra gånger om, men jag vet att det inte funkar så. Hur många gånger ska man bli förlåten? Detta har hänt förut och det är verkligen någonting som måste jobbas väldigt mycket på, hur kan det gå så långt? Hur kan jag alltid stänga dig ute från saker och ting, varför säckar jag ihop och väljer att vara hemma och vara ledsen istället för att vara med dig. Såhär är jag men jag vill inte vara på det här sättet. Jag klarar mig inte utan dig, och jag vet att jag inte kommer vara utan dig för vi är för bra vänner för det men att inte kunna ringa dig och bara berätta vad som hänt under dagen gör så himla ont. Att inte ha träffat dig på snart två veckor känns konstigt, jobbigt, ledsamt men framförallt oerhört ensamt!

De jobbiga känslorna kryper sig allt närmare inpå. Man känner hur ångesten och paniken kommer allt närmare. Man vill inte vara med, helst av allt vill man bara ligga i sängen under täcket och gråta tills allt känns bra igen. Man har stöd från olika håll men ingenting hjälper, det känns ändå likadant. Allt känns inte alltid jobbigt, men när dessa mörka dagar dyker upp så är det de som tar över. Och då känns det som att de ljusa dagarna aldrig ska komma tillbaka.

Alla sa "bara du inte letar så kommer även din kärlek att dyka upp när du minst anar det". Och tro det eller ej så gjorde den det. Du har fått mig att inse att jag tittat åt helt fel håll men nu har jag ögonen öppna åt ett och samma håll, det rätta för mig. Du har även fått mig att känna mig betydelsefull. Du visade mig att jag betydde något för dig och du gav inte upp trots att jag satte upp hinder i din väg. Det var en av anledningarna till varför jag valde dig till slut. Du betyder oerhört mycket för mig och jag vet att jag tog det rätta beslutet. <3

Att man kan vara på så bra humör och tycka att t.o.m en måndag är en bra dag är underbart! Men sen när det där som man inte vill ska hända, händer. Att någonting gör så att hela ens dag bara rasar samma är så fruktansvärt irriterande! Jag vet att jag ofta och i det senaste inläggen bara skrivit negativa saker men det är här i bloggen jag får ut en del av mina aggressioner så det kommer tyvärr säkert komma mer :/

Ingenting går som det ska i mitt liv just nu, allt är bara skit känns det som!! Allt gör mig bara arg och irriterad!! Så är läget hos mig just nu..

"Hat är bara en tung börda. Livet är för kort för att man ska vara förbannad hela tiden. Det är helt enkelt inte värt det."

Tittade nyss på filmen och den är så himla bra enligt mig. Och detta citat är så sant. Just nu har jag inget mer att säga.

8 säsonger och 180 avsnitt senare sitter jag här och ska kolla på det sista avsnittet av Desperate Housewives. När jag tänker tillbaka på alla DH kvällar jag spenderat med min mamma och andra jag tycker väldigt mycket om, så tänker jag tillbaka på kvällar som inte bara handlade om ett avsnitt av DH. Jag minns även långa konversationer, glädje, skratt, tjockiskvällar, hälsokvällar, sorg, tårar och saknad.

Jag minns en speciell kväll då det gamla DH gänget hade samlats hos oss. Det var jag, mamma, Marika och Ioannas mamma. Ioanna var vid det tillfället och pluggade i London (hon hade varit borta för länge) och jag saknade såklart henne otroligt mycket. Och just denna kväll så ringde vi till henne och jag fick prata med min bästa kompis. Jag minns hur jag började gråta för att det var så härligt att höra hennes röst men också för att jag saknade henne så himla mycket.

Jag säger bara att ikväll går all min kärlek till DH och DH kvällar :)

Vissa saker som händer får en att börja fundera lite extra på saker som tidigare hänt. Man börjar undra vad det finns för anledningar till saker och ting. Varför personen i fråga gjort som den gjort? Och varför personen inte gjorde som den borde ha gjort (enligt mig). Jag behöver lära mig att prata med mina vänner om saker jag tycker de gjort fel och verkligen tala om det för dem och säga att jag blivit ledsen, arg eller besviken på det val de gjorde. Jag vill såklart även att mina vänner ska tala om för mig om de tycker att jag gjort något de ogillar för att kunna lära mig av mina misstag och mina felsteg.