Tårarna bara rinner och det enda man vill är att ringa dig och be om förlåtelse hundra gånger om, men jag vet att det inte funkar så. Hur många gånger ska man bli förlåten? Detta har hänt förut och det är verkligen någonting som måste jobbas väldigt mycket på, hur kan det gå så långt? Hur kan jag alltid stänga dig ute från saker och ting, varför säckar jag ihop och väljer att vara hemma och vara ledsen istället för att vara med dig. Såhär är jag men jag vill inte vara på det här sättet. Jag klarar mig inte utan dig, och jag vet att jag inte kommer vara utan dig för vi är för bra vänner för det men att inte kunna ringa dig och bara berätta vad som hänt under dagen gör så himla ont. Att inte ha träffat dig på snart två veckor känns konstigt, jobbigt, ledsamt men framförallt oerhört ensamt!