De jobbiga känslorna kryper sig allt närmare inpå. Man känner hur ångesten och paniken kommer allt närmare. Man vill inte vara med, helst av allt vill man bara ligga i sängen under täcket och gråta tills allt känns bra igen. Man har stöd från olika håll men ingenting hjälper, det känns ändå likadant. Allt känns inte alltid jobbigt, men när dessa mörka dagar dyker upp så är det de som tar över. Och då känns det som att de ljusa dagarna aldrig ska komma tillbaka.