"Hat är bara en tung börda. Livet är för kort för att man ska vara förbannad hela tiden. Det är helt enkelt inte värt det."

Tittade nyss på filmen och den är så himla bra enligt mig. Och detta citat är så sant. Just nu har jag inget mer att säga.

8 säsonger och 180 avsnitt senare sitter jag här och ska kolla på det sista avsnittet av Desperate Housewives. När jag tänker tillbaka på alla DH kvällar jag spenderat med min mamma och andra jag tycker väldigt mycket om, så tänker jag tillbaka på kvällar som inte bara handlade om ett avsnitt av DH. Jag minns även långa konversationer, glädje, skratt, tjockiskvällar, hälsokvällar, sorg, tårar och saknad.

Jag minns en speciell kväll då det gamla DH gänget hade samlats hos oss. Det var jag, mamma, Marika och Ioannas mamma. Ioanna var vid det tillfället och pluggade i London (hon hade varit borta för länge) och jag saknade såklart henne otroligt mycket. Och just denna kväll så ringde vi till henne och jag fick prata med min bästa kompis. Jag minns hur jag började gråta för att det var så härligt att höra hennes röst men också för att jag saknade henne så himla mycket.

Jag säger bara att ikväll går all min kärlek till DH och DH kvällar :)

Vissa saker som händer får en att börja fundera lite extra på saker som tidigare hänt. Man börjar undra vad det finns för anledningar till saker och ting. Varför personen i fråga gjort som den gjort? Och varför personen inte gjorde som den borde ha gjort (enligt mig). Jag behöver lära mig att prata med mina vänner om saker jag tycker de gjort fel och verkligen tala om det för dem och säga att jag blivit ledsen, arg eller besviken på det val de gjorde. Jag vill såklart även att mina vänner ska tala om för mig om de tycker att jag gjort något de ogillar för att kunna lära mig av mina misstag och mina felsteg.